|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
SL-guiden del 1
Författad av "RAVEN"
Detta är en liten guide som beskriver vad som kan vara bra för spelledare
att tänka på när han sitter framför spelbordet med sina spelares hoppfulla
blickar riktade mot sig.
1. Beskrivningar
Under ett spelmöte är det till en mycket stor del beskrivningarna som sätter
atmosfären i ett äventyr. Det finns givetvis andra saker som spelar in.
Ljussättning, bakgrundsmusiken, hur dags man spelar och vem som spelar.
Dessvärre kan jag säga att de flesta av dessa grejer är upp till spelledaren
att ordna. Men åter till rubriken. När en spelledanomtänkta levande varelser
som har sina brister. De måste liksom spelarna bli mer än sina
färdighetsvärden. SLPs har ofta egna åsikter och tycker inte alltid som
spelarna. Det kan vara bra för spelledaren att tänka på vilken social klass
SLPn tillhör, hans yrke, och givetvis i vilken stad eller vilket land SLPn är
född i eller anser sig tillhöra. Olika länder har ju helt olika system för
uppfostring, i alla fall i Drakar och Demoner. Tänker man på allt detta känns
det som helt själv- klart vad en SLP tycker. Dessa saker behöver man bara
tänka på i början. Sedan går det helt av sig själv. Se beskrivning 3
Beskriva känslor kan verka onödigt av spelledaren. Att tala om för spelaren
hur han känner är väl löjligt, det ska han veta själv. Nej, alla spelare
ligger inte på den nivån, men om man hjälper dem igång genom att kanske
beskriva hur vreden sjuder inom honom efter ett svek eller hur kärleken
frodas i hans inre efter ett möte med hans drömmars kvinna. Efter ett tag lär
de sig att sköta detta själv och tala om det för spelledaren och vips så har
gubben fått känslor och börjar förhoppningsvis värna lite om andras. Detta
låter kanske otroligt men det fungerade för mig. Men ska man prova detta kan
det var rekommenderat att inleda det under en solo- kampanj eller äventyr så
att spelarna inte känner sig dumma för att de agerar känslomässigt. Nybörjare
kan vara så omogna (SUCK!).
Beskrivnings appendix
1. Väder
Vi hade varit ute och spanat hela eftermiddagen och hade
precis beslutat
oss för att återvända utan någon direkt information till spaningsledaren.
Det var otroligt varmt för årstiden och vi hade fått plocka av oss våra
harnesk efter någon timme. Men det var inte bara hettan som vilade i luften,
det var kvavt. Så kvavt att huvudet värkte. Det kunde lätt bli så bland
bergen långt bort ifrån de svalkande havsvindar som styrde där jag föddes.
Trots min lidelse syntes det på mina kamrater att plågan var värre hos dem.
Jag hade åtminstone fötts i ett land med hög temperatur, de andra kom från
länderna i norr och hade svårt att ta all värme över 30 C. Motvilligt räckte
jag dem det sista vattenskinnet och bad dem fukta sina törstande strupar.
Leendet på deras läppar blev tack nog, under de veckor vi arbetat
tillsammans hade vi utvecklat en enorm kamratskap och lärt oss mycket om
varandra. Nu hade vi dock gjort oss av med det sista vattnet och i den
takten vi rörde oss nu skulle det dröja timmar innan vi kunde hitta nytt.
Framåt kvällen när det börjat svalna av var vi yra av värmen och långt borta
tyckte vi oss höra ett mullrande, var det åska som skulle komma nu ? Det
var mer än välkommet om det bara kunde föra med sig lite regn. Vi märkte att
vi inte skulle hinna fram till huvudlägret ikväll utan vi slår läger i en
klippskreva. Hettan var outhärdlig, vi låg nästan nakna nu för att slippa värmen,
trots att vi riskerade en solbränna bortom det mänskliga för att vi gjorde det.
Den tillfälliga lindring det erbjöd oss att vara nakna tycktes tillräcklig för
att
det skulle verka lönt. Sen natt nu, huvudvärken har inte låtit oss falla i sömn
men jag är rädd för att när vi faller reser vi oss inte igen. Åskan är nära,
mycket nära , tycker mig höra ett ploppande ovanför oss. Det är regn, det
har kommit regn. Gud önskar oss liv, vi är räddade.
2. Utseende
Området runt lägret var perfekt, ingen skulle kunna hitta
oss här knappt
ens om de visste var vi var. För att få maximalt skydd hade vi slagit
upp våra tält långt bort ifrån den grönskande glänta som låg bara ett
fåtal hundra meter bort. På marken låg det gulnade höstlöv som matchade
färgen på tälten perfekt. Bara ett tjugotal meter bort hade vi en klipphäll
som brant stupade neråt. Med en vaktpost där kunde folk bara glömma att ta
sig upp. För övrigt erbjöd oss skogen bra med buskar och ris till kamouflage
och eld. Elden hade dock visat sig svårstartad eftersom regnet fuktat nästan
varje pinne i hela skogen. Den lilla torrved vi hade med oss var inte mycket
att hurra för. Allt hade dock pekat på ett väldigt intensivt djurliv så det
skulle inte visa sig alltför svårt att skaffa lite mat till ikväll. Så, nu
härjar tysta glädjerop i lägret, ett direkt bevis på att maten blir lagad
ikväll då elden nu startats. Till vår lycka växer det bra med kraftiga träd
här, då kan vi kanske få en intensiv glödeld utan så mycket rök, det är
kanske det jag gillar med att färdas dolt i de här trakterna. Man behöver
aldrig anstränga sig.
3. SLPs
Mannen framför mig var stor men inte direkt robust. Håret
var svart men
hade redan börjat tonas grått trots hans ringa ålder. När han talade
med sin hesa röst fylldes man av respekt, detta trots att hans utseende
ingalunda var respektingivande. Hans näsa var kraftig och lite sned, ungefär
som om han blivit slagen hårt på den. Skägget var kraftigt och ovårdat
iallafall för tillfället, jag hade tidigare på dagen sett det flätat i
två kraftiga flätor som en två åring förmodligen gjort snyggare.
Hans klädsmak var liksom resten av mannen ganska opassande. En grön
tunika av den sorten som barder brukar bära tillsammans med ett par
bruna ylle hosor. Skorna tycktes vara det ända något normala mannen ägde,
de var av utseendet att döma gjorda av något bergsfolk, det syntes främst
på den karaktäristiska halkfriasulan, det kraftiga lädret och den
dekorationslösa utsidan. Bältet var gammalt och slitet men skulle mycket
väl kunna ha varit vackert engång. I bältet satt en kraftig bronsyxa dock
hängde den ganska snett, detta beroende på att en av remmarna som höll den
till bältet slitits av. Detta var alltså mannen jag kämpat så för att få
träffa, detta var den fader som i min unga ålder skickat bort mig för
fostring i ett hem långt hemifrån.
Ha, det var allt ni får av första delen av SL-guiden men:
" DET KOMMER MERA "
Om ni har frågor eller synpunkter kring materialet så ring min BBS
..:: RAVENS DEN ::.. mellan 22-06 på nummer 0418-35145.
MVH
***> RAVEN <***