|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
Vad är ett rollspel?
Av CarlMartin Gustafson
En väldigt kort historia om rollspelande.
Vad är ett rollspel?
Fantasyrollspelets underbara varelser.
Science-Fictionrollspelets kantiga klichéer.
Lite annat som kan vara av intresse
En väldigt kort historia om rollspelande
Rollspelandet som fenomen dök upp någon gång under sjuttiotalet, och blev en riktig grej först under tidigt åttiotal. Under sjuttiotalet var rollspelen mycket enahanda, och det mesta gick ut på att man var stora muskliga (!) män som gick i slumpvis utslagna hålor och gångar och slog ihjäl vidrigt slemmiga monster. Det var väl kul i och försig, och det var då som grunderna till de största amerikanska rollspelen lades. Men med tiden blev kraven allt högre och rollspelandet blev mer och mer rollspel med tonvikt på roll istället för spel, och tärningarna användes allt mindre. Regelböckerna blev större och tyngre, och det börjades med sciencefiction och andra variationer, då kom det hela igång. Idag så finns det flera spel där man inte ens använder tärningar alls, och det finns de som hävdar att rollspel inte är spel, utan en konstform... nåja. Det finns en förening, SVEROK, Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund, de har cirka 22000 medlemmar i hela landet och de ger bidrag till rollspelsföreningar. Kontakta dem om ni har lust att bilda en.
Så... rollspelande har blivit ett populärt fritidsnöje, och det tycker jag är bra!
Rollspel, tänker de flesta och börjar mumla om allmänn våldsamhet. Vad ett rollspel är frågar de sig först efteråt, och då kan det redan vara för sent, för man har beslutat sig för att rollspel är farligt och genast skrivs dumma artiklar om saker ingen vet något om.
Vad är då ett rollspel? Tja, i grunden är det bara att man kommer på en "roll" man vill spela, gärna en annan, lite mer spännande varelse, t.ex en alv eller dvärg, (se nedan). Sedan har man en ledare, oftast kallad spelledare, som bestämmer vad som händer. Allt man behöver egentligen är fantasi, och gärna lite schizofreni... Men för det mesta använder man många tjocka regelböcker och tärningar, men grundidén är densamma, man gör en liten verbal skådespelarroll i någon annans fantasi. Alla dessa böcker och sådant är i princip bara hjälpmedel. Bara den mest ambitiöse gör egna rollspel idag, då det finns (om man kan engelska, förstås) hundratals rollspel, många med unika spelvärldar och varelser. Väldigt många rollspel är satta i fantasy-miljö, det vill säga med orcher, dvärgar alver, riddare i skinande rustningar, drakar, vackra prinsessor och hela bunten. Men gillar man inte sådant, finns det science-fiction rollspel, med allt möjligt från 2000-talet och framåt. Det finns även skräckmiljö, vikingatiden, sjuk humor med mera. Vilka är det då som spelar rollspel? Förmodligen är det killar mellan 10 och 20 år som gör det mest, men även tjejer och äldre män förekommer. Varför det är så ovanligt bland flickor kan man ju fråga sig, men det kanske är just därför: det är så få tjejer som gör det. Många tycker kanske att det hela verkar jättedumt, och det är det nog också, om man inte ger det en chans. Mycket av den kritik rollspelande ofta får i media beror ofta på att det är "våldsamt". Det är det kanske, men det beror ju på vem man är och hur man spelar. Om man tycker att våldsamhet är kul, tycker jag personligen att det är bättre att man spelar rollspel, än att man går ut och börjar slå på någon, sen om man gör båda delarna, tja... då behöver man hjälp.
Det finns som sagt många rollspel i fantasy-världar, de vanligaste förmodligen. Mest kända är nog (för svenska rollspelare) det amerikanska spelet Advanced Dungeons&Dragons, men även gamla svenska klassiker som Drakar&Demoner har kommit ut i ny version på senare år. I en fantasy-värld brukar reglerna oftast handla om människor, alver, dvärgar, orcher, halvlängdsmän med flera legendariska varelser som befinner sig på en teknologisk nivå motsvarande senmedeltid. även magi och trollkarlar förekommer frekvent. Fantasy-rollspelen har naturligtvis oftast sina grunder i fantasy-litteraturgenren, men även tas det idéer mellan de olika spelen. Så vill man ha en mix mellan olika fantasy-klichéer, finns den nog, annars är det bara och låna regler från ett annat spel.
Science-Fiction är också en av de vanligaste typerna av rollspel. Men den är betydligt mer svårbestämd. (Ett rollspel med alver, dvärgar mm, kan man ju direkt kalla fantasy) Men ett rollspel som handlar om 2000-talet och ett rollspel som handlar om 12000-talet är det ju markanta skillnader på, även om båda säkert klassas som science-fiction. Dessa rollspel brukar oftast behandla teknologi mest, lite kampanjregler och inte mycket mer. Ingen magi förekommer, på sin höjd telepati, även om detta endast förekommer i ett fåtal rollspel. Man är uteslutande människor, (dock i vissa väldigt-långt-fram-i-tiden-rollspel där människorna koloniserat rymden kan man vara rymdvarelser) och det brukar finnas ett imperium som styr hela galaxen. Science-fiction-rollspelen är nog den klass som ökar mest just nu, det kommer fler och fler. Ett av de bättre rollspelen i den här genren är amerikanska Space Master, men även nya svenska spel som Neotech är att notera.
En fruktansvärt underhållande miljö att spela i kan vara i gammal skräckfilms-anda, man springer runt i stora öde hus och jagar vampyrer och andra elakheter. Det finns inte särskilt många sådana här spel på marknaden, (undertecknad har bara sett ett.) Men man kan enkelt göra sitt egna genom att helt enkelt ta ett fantasy-rollspel och bara använda de monster och miljöer man till exempel skulle kunna tänka in i en skräckfilm från trettiotalet.
Andra avarter på rollspel finns, Viking t.ex. är ett spel i vikingamiljö, och till Advanced Dungeons&Dragons finns en viking-modul (tillägg). Det finns också Kult, i en svårdefinierad nutidsmiljö, och Western i amerika under 1800-talets senare hälft. Vill man ha ännu fler, är det bara att köpa ett par och blanda! Det går ju ut på att ha kul!
Den viktigaste delen i ett rollspel är dock SL, spelledaren, eller på engelska, the GameMaster, GM. Man kan inte nog understryka vikten av SL. Utan SL - inget spel. Dålig SL - tråkigt spel, och så vidare. En SL måste ha:
Utan dessa egenskaper blir det oftast bara innantilläsning och "dungeon-hack", när man bara går i gångar och slår ihjäl folk och monster. Men med en bra SL når rollspelet oanade höjder.
Slutligen måste det hela tiden vara balans i spelet, om det
är för lätt blir spelarna trötta och som exempel:
...Ni kastar er ner på marken med vapnen skramlande, ut ur dimman kommer det två orcher,
de verkar vara på dåligt humör och det blir strid.
Spelare 1: äh, kassa orcher, vi dödar dem... Spelare 2: Ja, sen tar vi en kopp kaffe.
Suck...
Eller om det är för svårt och krävande: Med tunga steg
springer ni mot bergskammen, det gör ont i Nish'Abags sår, ni har flytt länge och ni
ser fram emot en lugn brasa och något i magen, sagt och gjort... Då plötsligt får
Garias ett spjut genom magen, det klipper av hans ryggrad. I samma stund blir ni andra
anfallna av trettio orcher...
Spelare 3: Va faaaan, är jag död ?! Spelare 2: Öh, lägg av SL, det här e för
svårt...
Hehe...
Dessutom, så kan det vara tillrådligt att inte ha för
många jättebra magiska grejor och sådant i äventyren, och ge inte ut för många
hjältepoäng eller dylikt.
Så tänk på detta med balans, framför allt när ni skriver äventyr.
Fantasyrollspelets underbara varelser
Men nu är det inte bara fantasi som krävs, det blir betydligt mycket roligare om man har lite tuffa saker och varelser som ger krydda åt äventyren. Främst då i fantasy-genren, som ju mycket är uppbyggd just på detta. Först, de klassiska:
Alver, är en mycket vidspridd idé om människoliknande varelser som, orörda av tidens gång, och sjungande vemodiga melodier med sina klingande vackra röster, går genom ändlösa sekler och värnar om natur och kunskap. Mest kända genom J.R.R. Tolkiens skrifter, har dessa blivit en klassiker i fantasysammanhang. De behöver knappt någon sömn, berörs inte av ålder, och är allmänt överlägsna, dock ofta fjärmade från mänskligheten på grund av sin vishet och ser ner på de andra "kortlivade" raserna. Alverna är nog en adaptation från gammal folktros älvor, som det ju har funnits berättelser om hur länge som helst. På engelska heter de "Elves", och det betyder ju faktiskt älvor, varför de numera kallas Alver vet väl ingen. Översättarna slår till!
Dvärgar, de ståndaktiga, stolta och egensinniga varelser som väckta ur bergen, korta men kraftiga, bygger gruvor och smider underbara ting av guld och mithril, en legendarisk metall som låter sig bli smidd som silver, men blir hårdare än härdat stål, allt i dvärgarnas händer. Också omnämna av Tolkien, dock kända ur många europeiska länders folksagor, är även dessa klassiska fantasy varelser. De lever länge, har en fysik av järn, och har långa skägg. En dvärg är envis, stolt och sviker aldrig sitt ord. Bor oftast i sina underjordiska salar, konstfullt uthuggna ur de djupa bergen. Dvärgar har ju alltid varit kända figurer i alla tider, precis som alverna (älvorna), men de är ganska sällan man möter dem i samma sagor, de kanske inte gillar varandra...
Orcher, Troll, Resar och Svartalfer, ondskefulla och fula överlevnadskonstnärer som alltid är "bad guys", ofta förekommande i stora antal och onödigt grymma och blodtörstiga. Ibland kallade vättar, men ibland är vättar en egen ras. Tillsammans med troll och resar är de utmärkta soldater och mången ondskefull trollkarl tar dem i sin tjänst. Tolkienhjältarnas fiender, dessa fula och grön-svartborstade varelser med gula huggbetar och röda ögon förekommer nästan alltid som fiender, och många sagor och äventyr slutar i orchslakt av värsta slaget, dock repar de sig snabbt och kommer igen. De måste ha en underbart stor årskull... Sagoelakingen nummer ett, slåss mot alver, dvärgar och alla andra också
Drakar, härskarvarelser, skapnadens okrönta konungar. Dessa under av styrka, makt och även visdom, är det farligaste man kan träffa på i ett fantasy-rollspel. De är ondskan personifierad, men är även illistiga och sluga. De kan nästan alltid olika former av magi, och utstrålar kraft och härlighet. återigen omnämnda av Tolkien, har dessa bevingade reptiler med långa klor blivit en av fantasy-genren symboler, det är inte många böcker eller rollspel som inte har drakar eller legenden om dem i sig. Det finns massor av sorter på drakar, jord-, köld-, ljus- etc. Men den mest kända är väl den eldsprutande draken. Kända sådana var bl.a. Glaurung, Scatha och Smaug. Har figurerat i otaliga folksagor världen över, ofta som symbol för makt, ondska eller visdom, och är nog bland de mest kända varelserna i världen, utan att egentligen ha funnits...
Andra, mindre hippa fantasy-varelser, eller så, är ju naturligtvis:
Hober, halvlängdsmän. Tolkiens huvudfigurer
Enter, urträd. Trädens herdar, låååååååångsamt...
Lindormar. Drakarnas släktingar
Basilisker. Den kända tuppen som förvandlar folk till sten
Enhörning. Häst med horn i pannan
Pegas, pegasus. Häst med vingar, ingen kombination med horn finns tyvärr...
Jättar, Cykloper. Ett- eller tvåögt jättefolk med vresig underton..
Odöda, zombier, skelett, mumier, vampyrer och de andra mysiga killarna man gärna vill ha
under sängen...
Ja, det finns ett otal fler, men så kul skall vi inte ha.
Science-Fictionrollspelets kantiga klichéer
I ett SF-rollspel finns det naturligtvis också speciella saker man verkligen inte möter på Avenyn, men en liten presentation skulle kanske dämpa chocken om man gör det. återigen de mest klassiska:
Rymdskepp, runt dessa olikformade fordon byggs stora delar av intriger och äventyr upp, och i de flesta SF-rollspel har dessa en central roll. I de flesta spelen finns det tjocka häften där man riktigt kan frossa i detaljer som laserkanoner, plasmagevär, HUDs, pods, shuttlar osv... även om inga direkt gemensamma regler finns för rymdskepps utformning och funktioner, så kan man väl säga att den mesta inspirationen kommer väl från Star Trek, Star Wars och Alien-filmerna. Det vill säga - stora skepp med imponerande beväpning brakar samman i ofantliga strider mot pirater, imperier eller utomjordingar. Inga småfjuttiga rymdmoppar här inte!
Datorer, en viktig del av miljön byggs ju förstås runt datorer, det är ju så... framtidsaktigt, det här med datorer. I de flesta SF-rollspel är det de som sköter navigering, strider i rymden osv, i de rollspel där de räknas som intelligenta har de en central roll i samhället, både på jord eller i rymd, och man har accepterat att de faktiskt har en del att komma med. Men dock, om man så vill, kan datorer vara högst olagliga, och ingen utom elaka svartabörsnissar har dem. (I dessa fall kan det vara lämpligt med krångliga teokratiska imperier el. dylikt, som förbjudit dessa oheligt själlösa varelser, osv.) Detta kan ge en liten annorlunda touch, och göra spelet roligare. Det brukar dock finnas hårt hållna lagar som hindrar datorer från att bli alltför mäktiga, och man ser till så att de inte tar för många egna beslut. Något som omtvistas i rollspelsvärlden är om datorer har en "själ", vissa tycker javisst, andra tycker nix, men det kan ju vara intressant med besjälade datorer, om inte annat för att möjliggöra android-teorin, se nedan. Men en sak är säker, i denna visionella framtid har man kommit långt från ENIAC...
Androider, detta är en mycket spännande teori som säger att när man väl har intelligenta datorer, varför inte dito robotar. I SF-rollspelen är dock androider mer människor än robotar, de har hud, hår, blod, svett och allt annat man kan tycka vara kul hos en människa, men de har en robotkärna, av metall, med elektronisk hjärna och andra finesser. De brukar vara väldigt starka och tåliga, och ganska intelligenta, men de är efter när det gäller medmänsklighet, kärlek, och annat emotionellt, även om det är kända faktum att en del androider har blivit förälskade i människor. även om denna kontroversiella kliché har man tvistat, får man vara en android som person, jag själv tycker att det kan man, men då måste man kunna spela som en robot också. Inspiration till androider kommer naturligtvis från Terminatorfilmerna, men även från böcker som Do Androids Dream Of Electric Sheep av Philip K. Dick och Foundation, av Isaac Asimov. ett... bzzzt... två... bzzzt... tre... bzzzt...bäääh!
Utomjordingar, det här är verkligen intressanta saker. UFOs finns! åtminstone i rollspelens värld, i vissa spel är utomjordingar snälla fredliga och hjälpsamma tvåfotingar, men i andra groteska monster som gör allt för att utplåna mänskligheten, men, som i så många andra fall, för att få det bra: Gör en mix. Utomjordingar är ett känsligt ämne när det gäller spelbalans, får många och det blir en töntig karnevalsanda, för få och det blir bara stel människofighting, som i allt rollspelande, Lagom är Bäst!
Lite annat som kan vara av intresse
Något annat som har blivit populärt på sistone är ju "Lives" eller levande rollspel, man klär ut sig till sin roll och petar på varandra med gummisvärd i skogen, och det kan nog vara kul.